Mina hästar
Jag får väl följa upp Matilda och göra ett inlägg om de hästar jag haft också, även om de inte är alls så många.
Mio
1984 - 2008
welsh, c-ponny
Mio var min första ponny, den bästa man någonsin kunde tänka sig. Jag lånade bara honom, men han var som min egen. I februari 2007 mötte jag en benig, knotig och långhårig ponny i stallet. Jag älskade honom från första stund och litade alltid på honom. Han var världens snällaste! Dock testade han mig ganska mycket och ett antal gånger har jag fått springa och jaga en lös häst i byn.. Jag fick kämpa i ridningen, men lärde mig otroligt mycket. Kom över min stora rädsla för hoppning som jag fick i och med ett armbrott för ett par år sen. Han lärde mig hur man arbetar en häst korrekt och framför allt att ha ROLIGT.
Vi startade många clearrounder under vårt dryga år tillsammans. Vi började på 50 centimeter och slutade på 80, ett stort steg för mig. Vi hoppade också enstaka hinder på 1 meter. Fina, snälla Mio som var pigg och glad trots sina 24 år! Vi var alltid felfria och han ställde upp för mig i alla lägen. Provade också på att starta lite dressyr clearrounder, men det var inget som jag fastnade för. Den 10 maj 2008 var dock den hemskaste dagen i mitt liv.. Mio drabbades oturligt nog av ett tarmvred som var så illa att han akut fick avlivas. Han fick somna in när han var på topp, och nu lever han på de evigt gröna ängarna i Trapalanda. Han kommer dock alltid leva kvar i mitt minne, och tiden med honom hade jag inte velat vara utan för allt i livet. Saknar honom varje dag, fastän att det gått tre och ett halvt år nu.
Har miljontals bilder på den här hästen, dock inga på min Mac. Översta bilden är den första bilden jag såg på honom, charmig va? Och den understa togs veckan innan han fick somna in. Fin blev han allt! Underbara vän, vila i frid.
Merlyn Naff
1999
e. Synod Rembrandt - Twyford Domino
welsh cob, d-ponny
Min vacka Mulle. Han kom till mig den 19 maj 2008, alltså väldigt fort efter att Mio gått bort. Något som jag kanske ångrat lite i efterhand ibland, men ändå glad att jag fick tag i honom och att han slapp vara kvar hos de tidigare ägarna där han verkligen inte trivdes. Vi har haft en tuff resa, men jag ångrar inte en dag. Jag hade aldrig varit varken den person, ryttare eller hästägare som jag är idag utan honom.
En otroligt svårriden ponny kan jag säga. Det kanske inte är den första uppfattningen man får om honom, men tror mig, det är sant. Allt måste stämma till hundra procent och det krävs väldigt mycket av ryttaren. Men också en häst man lär sig RIDA på. Vi har kanske inte haft de största framgångarna på banorna, men nog har jag lärt mig rida allt. Vi har tävlat hoppning upp till lokal LB, men hästen har kapaciteten till mer dock tror jag inte att jag själv kommer lyckas att ta mig högre än så med honom. Han är just nu lite halv till salu om rätt ryttare dyker upp, men det är ingen försäljning som jag kommer stressa med. Han betyder allt för mig och förtjänar att komma till ett ställa där han får det perfekt. Mitt hjärta.
Mio
1984 - 2008
welsh, c-ponny
Mio var min första ponny, den bästa man någonsin kunde tänka sig. Jag lånade bara honom, men han var som min egen. I februari 2007 mötte jag en benig, knotig och långhårig ponny i stallet. Jag älskade honom från första stund och litade alltid på honom. Han var världens snällaste! Dock testade han mig ganska mycket och ett antal gånger har jag fått springa och jaga en lös häst i byn.. Jag fick kämpa i ridningen, men lärde mig otroligt mycket. Kom över min stora rädsla för hoppning som jag fick i och med ett armbrott för ett par år sen. Han lärde mig hur man arbetar en häst korrekt och framför allt att ha ROLIGT.
Vi startade många clearrounder under vårt dryga år tillsammans. Vi började på 50 centimeter och slutade på 80, ett stort steg för mig. Vi hoppade också enstaka hinder på 1 meter. Fina, snälla Mio som var pigg och glad trots sina 24 år! Vi var alltid felfria och han ställde upp för mig i alla lägen. Provade också på att starta lite dressyr clearrounder, men det var inget som jag fastnade för. Den 10 maj 2008 var dock den hemskaste dagen i mitt liv.. Mio drabbades oturligt nog av ett tarmvred som var så illa att han akut fick avlivas. Han fick somna in när han var på topp, och nu lever han på de evigt gröna ängarna i Trapalanda. Han kommer dock alltid leva kvar i mitt minne, och tiden med honom hade jag inte velat vara utan för allt i livet. Saknar honom varje dag, fastän att det gått tre och ett halvt år nu.
Har miljontals bilder på den här hästen, dock inga på min Mac. Översta bilden är den första bilden jag såg på honom, charmig va? Och den understa togs veckan innan han fick somna in. Fin blev han allt! Underbara vän, vila i frid.
Merlyn Naff
1999
e. Synod Rembrandt - Twyford Domino
welsh cob, d-ponny
Min vacka Mulle. Han kom till mig den 19 maj 2008, alltså väldigt fort efter att Mio gått bort. Något som jag kanske ångrat lite i efterhand ibland, men ändå glad att jag fick tag i honom och att han slapp vara kvar hos de tidigare ägarna där han verkligen inte trivdes. Vi har haft en tuff resa, men jag ångrar inte en dag. Jag hade aldrig varit varken den person, ryttare eller hästägare som jag är idag utan honom.
En otroligt svårriden ponny kan jag säga. Det kanske inte är den första uppfattningen man får om honom, men tror mig, det är sant. Allt måste stämma till hundra procent och det krävs väldigt mycket av ryttaren. Men också en häst man lär sig RIDA på. Vi har kanske inte haft de största framgångarna på banorna, men nog har jag lärt mig rida allt. Vi har tävlat hoppning upp till lokal LB, men hästen har kapaciteten till mer dock tror jag inte att jag själv kommer lyckas att ta mig högre än så med honom. Han är just nu lite halv till salu om rätt ryttare dyker upp, men det är ingen försäljning som jag kommer stressa med. Han betyder allt för mig och förtjänar att komma till ett ställa där han får det perfekt. Mitt hjärta.
KOMMENTARER
TRACKBACK
